We can do anything - we're fearless when we're young...

"Immaculate, Rational, Perfect"

 

© Linda Holmström

Det här är ett recept som jag har utgått med från boken "Koreansk mat" och modifierat den efter eget tycke och smak (vilket jag ofta brukar göra). Eftersom jag och min man är helt tokiga i kyckling så har jag bytt ut det traditionella köttet mot kycklingfiléer. Denna rätt har jag testat både på min man och på några av våra vänner och den har varit en succé i båda fallen. Helt klart en ny paradrätt att plocka fram när man har folk över på middag!

---

Ca 800 g kycklingfiléer, skurna i tunna skivor.
En knippe salladslök
Ett par chilifrukter
200 g spenat
En burk inlagda böngroddar
Äggnudlar eller ris

Marinad:
1½ matsked sesamolja
1 dl koreansk eller japansk soja
2 msk strösocker
½ kryddmått svartpeppar

Stark sås:
Några matskedar chilipasta, Kodjochang
Ca 1 tsk sesamolja
En nypa socker

Beskrivning:
Blanda ihop marinaden, skär kycklingfiléerna i tunna skivor och lägg i marinaden. Låt marinera i ca 30 min. Skölj och hacka salladslöken och chilifrukterna. Stek dessa i en stor wokpanna tillsammans med spenaten. Tillsätt den marinerade kycklingen och stek på hög värme. Koka riset eller nudlarna.
Servera köttet med de inlagda böngroddarna och ev. lite sallad. Ha den starka chilisåsen vid sidan om att doppa i eller stryk den direkt på den marinerade kycklingen. (Obs! Notera att den är väldigt stark!) Om man vill så kan man marinera grönsaker i lite sesamolja. Servera gärna måltiden med ett sött vitt vin. Bon Apetit!



Sambobetyg: 5/5 kimchiskålar!

Sitter tentavakt och bloggar samtidigt. Det var kanske bra att minidatorn gjorde sina 77 uppdateringar igår för nu går allt så mycket snabbare och jag har t.o.m. lyckats sparka igång Msn på denna dator. Alla utom en verkar ha dykt upp på tentan iaf, vilket är rätt bra rent statistiskt sett tror jag. Förra gången dök dock precis alla upp. Måste höra till ovanligheterna.

Iaf, en lugn morgon men besvärlig natt. Jag hade svårt att sova, vred och vände på mig och drömde mardrömmar. Inte så himla kul, men jag är pigg ändå. Det var nog dock inte stackars Andreas efs jag vänt mig omkring i sängen hela natten. Jag får laga någon riktigt god mat ikväll för att gottgöra... eller nåt.

Oh, nu kom Eunah och skämde bort mig med lite thé. Goodie good!

Alla mina gamla foton ligger på den här datorn, så jag tänkte passa på att slänga in ett foto från den här tiden förra året.

Being a sexy witch is sooooo last year!

En god och billig vardagsrätt som inte alls tar lång tid att laga.

---

Pasta med bacon- och champinjonsås (ca 4 pers)

Ingredienser:
500 g färska champinjoner (eller fler, allt efter tycke och smak)
1 gul lök
2 paket bacon
4-5 dl creme fraiche
(ev. lite pressad vitlök)
Salt och peppar
Pasta för 4 port

Beskrivning:
Koka upp pastan. Hacka löken, skär champinjonerna i kvartar, klipp baconen i bitar, (pressa vitlöken). Fräs ihop allt med lite olja i stekpannan. När allt är färdigstekt, häll över creme fraichen och smaka av med salt och peppar. Låt såsen puttra i några minuter innan allt är klart att serveras tillsammans med pastan. Voilá!



Sambobetyg: 4,5 Kimchiskålar

Har du hört talas om Bulgogi, Kimchi eller kanske Bibimbap? Då har du med andra ord hört talas om en liten del utav det koreanska kökets delikatesser. Själv är jag ingen Kimchikock, utan köper helst den färdig i en koreansk mataffär och fokuserar istället på de andra rätterna.

I Korea kretsar livet kring maten och det är främst husmanskosten som regerar i det koreanska köket. Det som kännetecknar det koreanska köket är att det är nyttigt, fräscht, innehåller mycket grönsaker och kött. Det finns inga krångligheter, allt ska vara enkelt trots att det är resturangklass på det som lagas hemma. Att laga koreansk mat är inte speciellt krångligt, det ska bara göras med stor eftertanke så brukar det bli bra. Mycket av de ingredienser som behövs till det koreanska köket finns att tillgå i vanliga välsorterade matvarubutiker eller andra asiatiska butiker. Det som kan vara lite knepigt att få tag på är den koreanska chilipastan, Kodjochang. I Stockholm, där jag bor, finns den att tillgå på ett flertal ställen, men jag är medveten om att det kan vara svårare ute i övriga landet.

Lite kort kan man säga att det finns några vanliga smaksättare som används flitigt i det koreanska köket, och det är: chilipulver, chilipasta, purjolök/salladslök, sesamolja, soja, ingefära, socker och vitlök. Det jag brukar ha hemma jämt är en stor burk chilipasta, sesamolja och soja; dessa tycker jag är allra viktigast.

I Korea äter man utan egen portionstallrik och maten kommer istället i smårätter, vilket alla gemensamt äter ur. Jag brukar dock göra en kompromiss genom att ha olika små rätter/ingredienser som man får plocka av till en egen tallrik, som man sedan äter ifrån själv.

Som alltid när man börjar med något nytt ska man ha en bra kokbok också, och då rekommenderar jag starkt "Koreansk mat" av Byung-Hi och Byung-Soon Lim; en koreansk kokbok på svenska. Den har iaf gjort mig inspirerad till att laga mer koreansk mat, samt att den är väldigt lättläst och enkel.

Så, vad väntar du på? Sätt igång och laga!

Episoden i mitt liv som är som gjord att garva åt: Jag gick i åttonde klass och min plågoande gick i klassen över mig. Jag kände honom inte ens, hade aldrig ens pratat med honom, men han hade valt ut mig av någon anledning. Det började som en pik när jag gick förbi biljardbordet en dag. Den här killen hängde väl med skolans "tuffa" gäng, dvs grabbgänget som var helt förtappade redan vid 15 års ålder. Söp, slogs och allt sånt där. De hade inga begränsningar verkade det som.

Iaf, från biljardbordet kom en plötslig kommentar i form av ordet "subba". Jag gick vidare, oberörd, jag förstod inte att det handlade om mig, det var alldeles för orealistiskt. Men allt eftersom dagarna gick så insåg jag och mina kompisar mer och mer att han hade valt ut mig, för glåporden började hagla alltmer varje gång vi gick förbi gänget i korridorerna och i centralkapprummet.

En dag drogs allt till sin spets. Jag hade hört hans arga kommentarer i flera veckor, och han verkade bara bli argare för varje gång han inte fick någon bekräftelse från mig. De flesta mobbare brukar lägga av efter att de inte fått något gensvar, men den här människan måste haft någon form av bokstavskombination, jag kan inte tänka mig något annat. Den här dagen gick jag och mina kompisar som vanligt genom centralkapprummet, och tuffingen satt med sitt coola gäng på några av bänkarna där när vi fick förbi. Genast började han att skrika på mig så fort jag gick förbi.

"Din jävla subba! Jag pratar med dig!", skrek han efter mig när han som vanligt inte fick något gensvar. Sedan följdes det av "Din jävla äckliga apa! Titta på mig!", varpå det klickade till i mig, jag vände mig om och tittade trött på honom, inte en min hade jag i ansiktet. Jag insåg att jag var tvungen att göra någonting åt det, inte för att jag blev ledsen av det han sa, utan för att det var så sjukt och onödigt. Så såg jag att ett par bänkar bort satt en av min storebrors bästa kompisar, en kille jag i stort sett vuxit upp tillsammans med, och det klickade till i mig igen.


Min plågoande besvärade mig aldrig mer igen, faktum är att han vågade inte ens titta åt mitt håll när jag kom och gick i korridoren. Jag har alltid varit road av den här historien. Jag var aldrig rädd, jag var aldrig ledsen, jag var bara förundrad. Och jag vet att sådant här pågår dagligen ute i skolorna, och DET gör mig däremot rädd och ledsen.

Letade så klart runt bland mina foton och hittade en rätt fin bild jag tog i Hässelby förra sensommaren. Färgerna i bilden är ändrade och förstärka, vilket ger den speciella känslan och atmosfären.

Who wins?

 

 

En "klen" tröst, haha! ;)

Snart ska jag pälsa på mig de varmaste kläderna jag har och bege mig ut till bussen mot Salem. Som tur är så bor man ju precis bredvid hållplatsen och behöver inte gå mer än några meter egentligen. Kvällsmaten ska inhandlas och jag har väl egentligen ingen direkt idé om vad vi ska hitta på. Om det inte hade blivit så sent idag så skulle jag ju kunnat laga pizza, men det känns som att det kommer att ta en evighet innan det blir klart... Allt tar väl iofs en evighet innan det är klart efs vi inte lär vara hemma förrän vid kl 20 eller nåt. Jobbigt med sådana här dagar då allt blir så förskjutet.

Jag hade Tidus ute på sängen idag och han verkar vara lite snuvig, så nu har jag tänt en extralampa som lyser in i buren och ger lite extra värme. Hoppas att han blir bra snart. Dock så verkade han inte alls speciellt krasslig, då han sprang runt och retade gallfeber på mig.

Lilla råttan i stora världen

Jag har alltid tyckt att du varit cool, men du blir lite coolare för varje dag, så jag undrar hur cool du kommer att vara om ett år... Igår var du supercool, jag vill nästan vara du. Men glöm inte, du får aldrig bli häftigare än mig!

Då det var ganska mycket snö och svinkallt. Såhär såg det ut två dagar före jul förra året.

Efter lite mer än en månad så har Tidus hunnit komma in i sena tonåren, samt ätit upp sig lite. Så nu har han fint hull och allt sånt där som man ska ha om han ska bli ett bra utställningsexemplar. Vad tror ni, skulle han kunna kamma hem tävlingen i finaste gerbil? Nu är det dock bara dressering som gäller, och det kommer inte helt gratis om man säger så...

© Linda Holmström

Man ba... okej? Dags att ta fram vinterkängorna?

 

 

Ända sedan jag var 8 år och satt bänkad framför TV:n, de hade precis grävt upp gatan utanför och vi hade fått kabel-TV. Det ni kids som är födda på 90-talet, DET var jävligt revolutionerande back in 1989, haha. Skämt å sido, jag fick äran att bekanta mig med kanaler som MTV, The Childrens Channel (TCC), Cartoon Network, Discovery Channel, TV3 etc.

---

Jag kollade alltid på TV3. Något av de program som var mest spekulära torde väl varit Tutti Frutti, som TV3:s VD Jan Stenbäck köpt in, antagligen för att roa och chocka publiken.

Den största chocken var väl inte just nakna tuttar, utan programledaren Bruno Wintzell, i mitt tycke en riktig snuskgubbe som vältrade sig i och totalt pajjade programledare nr 2:s, Dominika Peczynski:s stjärnglans. Att Peczynski nuförtiden är Sveriges vackraste kvinna (och har så alltid varit) samt en otrolig businesswoman är en annan femma, back in those days var hon medlem i Army of Lovers och halkade av någon anledning in i denna snuskgubbesåpa.

Upplägget var enkelt; unga tjejer som fröken Ananas, fröken Blåbär etc, visade bröna på bästa sändningstid. Allt under Bruno Wintzells glada applåder och stenade kommentarer. Självklart var det ett spel som hägrade i bakgrunden med regler och allt, men det enda man som tittare (och småfascinerad 12-åring) såg, var ju givetvis en massa tuttar, samt den vidrige Wintzell som gav en mardrömmar av sällan skådat slag. Självklart var inte programmet långlivat, däremot omdebatterat. Själv tyckte jag att det var himla kul, men jag förstår inte varför mina föräldrar lät mig titta på det. Kanske för att det var så banalt och oskyldigt.

TV3 gick tidigare ut i år med att man skulle göra en återupplivning och att Peczynski och Robert Ashberg skulle leda kalaset. Dessutom skulle alla frökerna frukt få sällskap av herr Banan, Gurka, Jordnöt och Zuccini. Detta var såklart ett aprilskämt från kanalens sida. Men någonting säger mig att det torde vara svårt att få någon att ställa upp på att vara herr Jordnöt. Better leave it be then.

 

Är det något som jag gillar är det att ta bilder på mig själv. Tadaaaah, vilken surprise säger nog de flesta i min närhet. Bortser man från egocentrism och självgodhet så kan man väl lite krasst säga att det är väl bara jag som ställer upp på mina egendomliga laborationer, och har man ingen annan i närheten så tar man det man har; dvs sig själv.

Kom på att det kunde vara härligt med någon bild som andas lite äldre tider, därför har jag suttit och mixtrat en stund nu och kommit fram till en rätt okej bild. Kunde dock ha haft en lite godare min känner jag såhär i efterhand.

Inte jättenöjd, men det kanske blir bättre. Ett tips till mig själv är att vända ansiktet lite åt sidan nästa gång så att biden inte ser helt platt och död ut.

Jag och min bästa vän. För alltid. ©Linda Holmström

Så blev man inbjuden till årets utan tvekan flashigaste Halloweenfest, THE place to be: Elles crib, same precedure as last year, which was gooood. Frågan är bara hur jag ska klä mig i år. Förra årets outfit kan jag ju inte komma med! Så jag får leta i hörn och vrår efter vad jag ska klä ut mig till... Jag funderar redan på typ sexy nurse eller nåt, men vad som än innehåller "sexy" i titeln inser man ju kommer att vara ganska kylslaget den 6:e november, brrr!!

Kanske borde klä ut mig till sexy tentavakt/teacher ist? Haha!

I fredags gick jag upp lite efter kl 6 på morgonen för att åka in till Koreanskainstitutionen och sitta tentavakt för 4 olika tentor, alla samlade i Aulan. Kristendomens historia i Japan, Koreanska 1, Koreanska 3 och Koreanska 5. Jag åkte så att jag kom in rätt tidigt innan tentan började, gick på pressbyrån och köpte mig lite frukt och vatten, samt åt frukostmacka och drack kaffe på McDonalds innan jag styrde min kos uppåt Kräftriket. Hämtade ut tentorna i Eunahs postfack och gick upp till Aulan. Där stötte jag på mitt första problem: var sitter lysknappen? Efter fem minuters febrilt letande fick jag skamset gå ner till receptionen och fråga om det, och det visade sig att den satt utanför dörren, på andra sidan salen. Johopp. När jag löst det satte jag igång att sortera tentorna, fixade och hade mig. Sen släppte jag in eleverna ca 10 min innan tentan skulle börja, för att jag skulle ha god tid på mig att dela ut det. Lättare sagt än gjort. Detta är en kort resumé:

• Någon räcker upp handen när jag delar ut första tentan, jag ger människan ett prov och då möts jag av ett argt "Men jag vill inte ha den här tentan!", varpå jag "nähä, men varför räcker du upp handen när jag kommer med den då?" Svaret blev: "Jag vill ha två extrapapper att skriva på!". 3 ggr är han på mig medan jag delar ut tentor dessutom. Ursäkta, men det finns andra elever i rummet förutom du, vänta 5 min? - No more further comments.

• Jag delar ut fel tenta till två elever för att de tror att delkurs modern standardkoreanska 5 är samma som Koreanska 5. Lätt hänt! Nästa gång måste jag vara tydligare så att det inte blir fel! Löste sig tack vare att en uppmärksam elev insåg att det var alldeles för lätt för dem!

• En elev ville inte ha några av tentorna jag försökte dela ut till honom. Det visade sig att han skulle skriva tenta i kinesiska. "Nåt sånt har vi inte här", sa jag och körde iväg honom till kinesiskainstitutionen, haha.

På det stora hela gick det ändå väldigt bra. Inga större fadäser och trevligt att kunna hjälpa eleverna med frågor och dylikt. Till nästa gång har jag dessutom fått in rutinen lite bättre. Ser redan fram emot det!

När man sitter och plöjer Platsbanken konstant så händer det att man kommer in på en hel del knasiga annonser. En av dem är denna:

---

"Rollergirl till Ballbreaker Gärdet!

Rollergirl på Ballbreaker är en barservistjänst där du förväntas kunna ta beställningar samt serva våra gäster iförd ett par rullskridskor. Detta är en mycket uppskattad samt annorlunda service bland våra gäster.

Vi tror att du är en pigg och glad tjej med en viss serviserfarenhet men framförallt med en vilja att lära dig yrket och med en hög servicekänsla. Ett glatt humör hjälper dig när det är stressigt och förmåga att samarbeta med vår stora personalstyrka är förstås ett måste.

BallBreaker är en 4300 kvm stor anläggning för upplevelser med à la carte restaurang, festvåning, konferensanläggning och barer som gärna kombineras med aktiviteter på en rad olika sätt.

Välkommen med din ansökan via vår hemsida www.ballbreaker.se !"

---

Jag ser bara mig själv halkandes runt som Bambi på hal is, serverandes, samtidigt som jag försöker stå kvar på benen. Sen kan jag inte sluta att dra en referens till Rollergirl i Boogie Nights (och det är ju... najs?...) eller varför inte till artisten Rollergirl? Anyway, rullskridskor är inte riktigt min grej kanske, men om man får fett med dricks så kanske...

Bara ett stenkast därifrån jag bor ligger sjön Flaten. Den är vacker vid alla årstider, men speciellt vid hösten.

Passade på att ta några vackra höstbilder igår när vi skulle till Jensa i Stuvsta för att käka middag och kolla på film. Ibland är det helt otroligt att man glömmer varje år hur vackra höstfärgerna i naturen är. Det blir dock en glad överraskning varje år. De första tre bilderna är från Stuvsta och den sista är ett murrig hus i Rönninge.

 

Jag hade tänkt mig att redigera lite fina höstbilder jag har tagit, men tyvärr så kom jag på att min kamera precis har åkt iväg för att rida häst. Japp, ni hörde rätt. Antoine ska rida häst med Helen, Vici, Sofie och Jensa. Den som jag minst kan tänka mig på en hästrygg är nog Jensa, haha, men det ska nog gå bra. Själv ska jag bara vara hemma och ta det lugnt, skriva ett par ansökningar och städa upp lite.

Fick i veckan en hel kasse med utrensade kläder från en tjej som har samma storlek som jag, och snygga kläder var det ju också! Tre jeans från Gul&Blå, två klänningar, en kavaj och ett par skor från Nike. Perfekt! Trodde aldrig att jag skulle få på mig de där smala jeansen, men senaste veckornas träning måste ha gett resultat, eller det HAR gett resultat. Från 73cm i midjan till 65cm på tre veckor, samt minus 1½ kilo, samt att min styrka ökat markant. Kul att se att det händer nåt när man tränar.

Hoppas ingen ser mig när jag...

 

 

...nammar husses kudde!!

Det sög balle, precis som jag trodde.

Så heter spelet som jag lånade av Peppe igår och ska jag vara ärlig så har jag nog inte ens hört talas om det. Först insisterade jag på att han menade "Twilight Princess", men så plockade han fram både Zappern och spelet och då blev jag ännu mer konfunderad.

Tydligen var det menat att spelet från början skulle varit en del utav "Twilight Princess" men ratades och det blev istället ett helt fristående spel. Det kommer att bli väldigt intressant att se hur det här går efter att man har kopplat ihop wii-kontrollerna med detta k-pistliknande otyg som ska föreställa ett armborst (?), då slutresultatet ska se ut såhär:

Jag har en sak att erkänna. Jag är en hemlig sucker för ANTM, dvs American Next Top Model. Förmodligen är jag den enda i min ålder som har sett hela 13 säsonger både på TV och via Youtube. Så sent som igår så avslutade jag Season 13 och var mycket nöjd med att min personliga favorit vann. Breakar inte vem det var efs kanske någon som inte sett det än råkar slinka in på min blogg, och det är ju inte kul att spoilera nåt sånt totalt. Dessutom ingen aning om det ens har sänts i Sverige än.

Inget annat än den amerikanska varianten är det som gäller heller, även om jag inte är så vrålförtjust i Tyra Banks utspel emellanåt... Jag har inga hemliga modelldrömmar, däremot fascineras jag av bilderna och hur svårt det verkar vara att få till ett bra foto egentligen. Visst, med retuschering kan man göra mycket, men grundbilden betyder egentligen allt. Nu har jag påbörjat Season 14 och där är det visst någon plus size-modell med också. Ska bli spännande att se hur det går för henne, men än så länge har jag ingen favorit.

Lille Tidus har ju fått vara ute rätt mycket på sängen de senaste två veckorna och har bekantat sig och gjort sig hemmastadd med både sin matte och med miljön. Husse är han dock lite misstänksamt inställd emot (vem är inte det...?). ;)

Igår var en dag som avnjöts i Gamla Stans trånga gränder. SciFi-bokhandeln besöktes givetvis. Man kan inte gå till Gamla Stan utan att besöka den. När vi var där förra veckan så envisades Andreas med att köpa en jättekass film om någon konstig robot (?), trots att jag ville att vi skulle köpa Första Turtlesfilmen. Ja, den oerhört fula filmen från 1993 innan animering blev hett och skådisarna går omkring i heta Turtlesdräkter istället. Framsidan är så himla groteskt tacky att jag bröt ihop av skratt redan i butiken, men som gammalt TMNT-fan så måste jag ju ändå ha sett filmen.

Efter att ha sett den så undrar jag dock: Varför är Shredder så enormt töntigt klädd? Han hade väl en grym rustning som gick i blått, svart och grått och inte vinröda trikåer, eller minns jag så fel? Och varför har inte April O'Neil sin välkända gula overall, och istället springer omkring och fjompar sig i kjol? Var var Bebop och Rocksteady någonstans?

Min favorit i Turtlesgänget, var förutom April O'Neil, turtlen Michelangelo. Jag hade honom t.o.m. som Turtlesfigur, som vid tillfälle följde med till skolan och satt på mitt bänklock. Sen hade jag även jeans med Turtlestryck på och prenumererade på Turtlestidningen samt spelade Turtles på NES (ett spel som tål att diskuteras, haha). Inte så hett när man var tjej kanske, jag minns inte ens om det välkomnades bland killarna, som tyckte man som tjej klampade in på deras Turtlesterritorium.

Filmen sög såklart något enormt och jag längtar efter att läsa serietidningen igen, som var en miljard ggr bättre. Bara synd att jag inte har sparat dem. Kanske kan gå till nån serieshop och köpa upp mig på dem.

Imorse vaknade jag med en förskräcklig yrsel, somnade om och när jag vaknade igen så var det ännu värre. Jag behövde inte ens vända på huvudet för att det skulle slå till och snurra. Nu har det väl gått över litegrann, men jag känner mig fortfarande degig i huvudet. Konstigt, undrar vad det egentligen beror på.

Gårdagen spenderades på gymmet. Blev besviken på hur smalfet jag blivit sen sist och hur lite jag orkade! För 2 mån sen så tog jag 110 i benpress, men nu tar jag bara 80. 30 i rodd tog jag, medan jag tog 40 förut. Det enda jag ökat i är i min magträning, då jag tar 27.5 ist för 22.5. Men helt klart, jag måste få in en regelbundenhet och det är därför som jag har bestämt mig för att gå på gymmet varje torsdag nu utöver mina springturer. Less wine and candy there is.