We can do anything - we're fearless when we're young...

Nu till något som känns mer som utlandet än just Stockholm, men av någon anledning älskar jag det sterila och stilrena som ploppat upp vid Klarabergsviadukten, även känt som Stockholm Waterfront, eller Klara Hotell och Konferens. Jag vet inte vad ni tycker, men jag bara älskar byggnaderna (förutom möjligtvis kongressdelen som är lite småspeciell), trots att jag är en historienörd som är svag för gamla byggnader.

Igår var det ännu en maxad dag. Först tog jag mig in till stan och Brunnsviken för att sola och bada i ett par timmar innan jag mötte upp Anna med sällskap, och så anslöt även Andreas senare. Blev en mycket bra dag och kväll.

Det känns som att tiden rinner iväg och att jag inte har så stor koll på vad jag gör på dagarna egentligen. Senaste tiden har ändå varit mycket inspirerande på olika sätt och jag ser lyckan in många triviala saker som jag inte kunnat göra i samma utsträckning förut. Jag har förvisso alltid varit romantiker till sinnet, men med min själsfrände ser jag saker bortom mig själv som jag förut inte trodde var möjligt.

Han ger mig möjligheten till att utveckla mitt sinne på ett sånt sätt jag inte trodde var kommunicerbart mellan människor. Bara genom att tala sätter han verktygen i min hand till att förstå och bearbeta.

Människan måste en gång för alla göra upp med sitt ego, annars kommer vi aldrig att kunna förstå varandra eller bli lyckliga. Jag tänker inte lägga mer energi än nödvändigt på negativitet längre. Livet är för kort för att slösas bort och gå till spillo.

---

"There was this dream last night"

There was no center anymore of a selfish thought, only dynamic minds that was playing everywhere at the same time. Where there is no center, there is no core to be heavily infected with pain. From there, we walked into the light. ...."

 

-Andreas B. Castillio

 

Ny dag imorgon och nya tag framöver! Hwait'ing!

Och självklart, en interpretation av den stora händelsen som ingen kunde missa i lördags. En bild som jag inte riktigt visste hur jag skulle jobba med men som växte sig fram stegvis. Ingen var finare än dem och jag önskar dem ett hjärtligt lycka till! En bild som säger allt egentligen trots skuggarbetet. Fantastiskt!

Här satt man och gassade sig i solen efter utförda sysslor och så kommer det en pissmyra och ajajaj, min stackars lilla fot värkte. Surade och gick in... Jag ser ut som mormor på bilden kom jag på, plus att det där röda förmodligen snart ska väck, väck, väck. In need of a change!

 

 

♥ Uppdatera CV
♥ Skriva PB till ett butiksjobb
♥ Skriva PB till Jensen Gymnasium, skicka in.
♥ Städa
♥ Springa milen

Sen är jag nog rätt nöjd tror jag. Morgondagens att-göra-lista blir lite längre tror jag.

Vad får man om man blandar Stomp med ett gäng koreanska kockar som ska förbereda en bröllopsmiddag? Jo, man får Cooking NANTA, en helt hysterisk orgie i mat, traditionella koreanska rytmer, dans, rockmusik och martial arts; allt detta spelat med koreansk dramatik och komik och minspel. Cooking NANTA har funnits sedan 1997 och har sitt fäste i Seoul/Korea.

Ett grytlock och en slev? Knivar och skärbrädor? Artisterna i Cooking NANTA använder all köksutrustning de kommer åt för att skapa musik. Själva grundstoryn går ut på att 3 kockar ska laga en bröllopsmiddag under tidspress, och det hjälper inte att deras chefs brorson rycker in och hjälper till i köket. Köket blir ett kaos och det hackas och steks allt medan klockan närmar sig 18:00. Kommer de hinna klart i tid, trots tidspress och intriger?

Jag var själv och såg showen på Cirkus i Sthlm igårkväll med Anna och tyckte den var fantastisk. Speciellt underhållande var det att de gjorde uppträdandet nästan enbart på svenska, dvs det lilla de faktiskt pratade. Interaktionen med publiken var också väldigt roande, då de vid två tillfällen fick upp folk på scen som skulle hjälpa till med olika saker.

 

 

När jag och Drrling var på stan för ett par veckor sedan så sprang vi på det här inne på Stockhome. Jag kan inte svara för Pernilla, men jag måste iaf medge att jag blev mycket road. Roligt när man läser saker lite för snabbt och på svenska ibland. Ja, ni fattar väl... Holmströmska humorn i ett nötskal, haha.

Jag tänkte bara klargöra att jag älskar mina skor, om ingen har förstått det än. De här är t.o.m. rätt okej att gå i. De invigdes utomhus när Jannike tog studenten i måndags.

Idag när Internet låg helt nere så fick jag ett litet infall att jag skulle teckna något. Teckna har jag inte gjort på många herrans år egentligen, men det fick bli ett litet alster iaf, bara för att. Inget märkvärdigt. Dedikerade den och gav bort den till Don Bernardo, som frågat efter något alster länge nu. Själv blev jag väl sådär nöjd med den, ju mer jag tittar på den, desto sämre blir den. Blev lite väl mycket dragqueen över den, haha. Nu pratar Berra om att han ska rama in den, men jag ställer mig tveksam till det. Det är ju bara en simpel skiss, men jag antar att det betyder mycket för honom. (?)

Jag har massor fina klänningar hemma hos mig, och eftersom jag ändå spenderar större delen av mitt liv i Antoines lägenhet så hänger de väl mest bara där och ser fina ut. Måste dock börja botanisera lite i garderoben och använda det jag har där. Hittade en klänning som kanske skulle funka när Antoines kusse tar studenten nu nästa vecka. Vad sägs? Köpte den på H&M för 3 år sen för att jag tyckte den var så ljuvlig, men det har aldrig blivit av att jag använt den. Bortse gärna från min osminkade uppsyn, haha.

 

Igår städade jag lägenheten som en gnu för att brorsan, Helene och Joppe skulle titta förbi i Rönninge där Andreas bor. Jesse hade köpt en båtmotor på Huddingevägen 500 (långt gatnummer!). Eftersom Tullinge/Tumba ligger bara drygt en halvmil från Rönninge föreslog jag att de kunde komma förbi en sväng på fika efter de plockat upp motorn. Så vid kvart i 17 ringde Jesse och sa att de åkte från Tullinge och då blev det bråttom att ge sig ner till centrum där jag skulle möta upp dem. Som tur var så kom Andreas far med bilen och gav mig skjuts ner till centrum och kort efter rullade ekipaget in i Rönninge, jag hoppade in i bilen mitt i rusningtrafiken och skrek. "Kör!!", haha!

Efter att ha fyllt på luft i däcken och köpt lite förnödenheter så begav vi oss uppåt Andreas boning och alla var mycket impade hur lantligt och fint det faktiskt är i Rönninge. Brorsan tyckte till och med att: "Ja vafan, man drar ju hela stan över en kam, men det här är ju redigt fint faktiskt", vilket torde vara ett gott betyg. Joppe trivdes som fisken i vattnet i Andreas lägenhet, speciellt när hon upptäckte Wii:et, som hon kommenterade med: "Jag kan komma upp i sommar och bo här, så kan du och jag sova i sängen och Andreas på golvet, så kan vi spela Wii hela dagarna!". Andreas tyckte det lät som en fantastisk idé, förutom att han nog var förvisad till golvet, haha. Joppe och jag testade att köra lite Mario & Sonic at the olympic games, vilket faktiskt gick rätt bra och som ledde till att Joppe blev ännu mer taggad.

Sen gick vi en sväng nere vid sjön och kollade omgivningarna innan herrskapet påbörjade sin långa färd hemåt. Mycket trevligt avbrott i vardagen att ha folket på spontanbesök sådär. Hoppas det blir fler gånger!