We can do anything - we're fearless when we're young...

Nu har bloggen legat i dvala ett tag pga lite väl mycket saker som hänt kring skolan. Allt slit börjar iaf att ge utdelning. Jag fick ju först och främst godkänt på salstentan jag gjorde 9/1 och igår fick jag beskedet att jag även var godkänt på hemtentan i Idéhistorian jag skickade in. Nu är det bara en delkurs jag inte är godkänd på i Idéhistorian, sen är Idéhistoria I klar faktiskt och det känns skönt. Nu inväntar jag resultat från etnologiska avdelningen också.

Det gick mindre bra på essän som jag, Antoine, Lena och Sozi skrev. Utan nån tillstymmelse till självbevarelsedrift så trodde alla utom Andreas att vi skulle bli godkända. Givetvis fick han rätt, vi fick komplettera, något som jag inte hade väntat mig. Så surt att bli dissad på en sketen essä när både Antoine och jag fick goda betyg på våra kandidatuppsatser som vi lagt fram i andra ämnen. Well, what can I say, it was TOO simple for us that it became too hard?

Igår var Anee G hos Antoine och spelade in lite beats. Som vanligt när olika musikintressen möts så sker det konstiga musikfusioner...

Jag fick sån grym inspiration från ingenstans förut. Jag fick för mig både det ena och det andra. Jag ska skriva en bok, jag ska lära mig spanska ordenligt, jag ska ut och resa i världen och allt ska bli så bra och kul. Fråga mig inte varför allt det här dök upp i huvudet, men det gjorde det iaf.

För ett halvår sen släppte all press jag haft inom mig under 10 år och all inspiration kom tillbaka på en gång. Jag kunde inte sortera ut hälften av flödet som rann igenom mig och mycket fick nog alla mina vänner och min omgivning bli varse. Mycket av detta var även tack vare mina kära vänner som genom en process fick mig att inse att jag hade något att komma med, speciellt Antoine och Larne. <3 Ta det här med fotografin t.ex. Jag är väl knappast ensam om att fotografera och att ha det som intresse, var och varannan människa är väl hobbyfotograf idag, men det har alltid varit någon slags dröm jag haft, även om jag aldrig kommer att ta det till någon annan nivå än just hobby.

Andra kreativa saker jag älskar är att sjunga, dansa, skriva och i viss mån rita. Ritandet la jag visserligen ner för många herrans år sen, men när jag flyttade för en månad sen så hittade jag en teckning i en gammal dagbok som jag gjort när jag var 19 år. Och när jag berättade för min kära mor att Antoine satt och målade en dag så utbrast hon att "Det gjorde ju du mycket förr! Gör du aldrig det längre, du som var så duktig?". Pinsamt tycker jag när hon säger sånt. Jag har alltid tyckt det varit pinsamt när folk har sett mina alster, förutom möjligtvis foton som jag tagit, men det är inte på så abstrakta saker som att rita eller skriva. Ritar man eller skriver så blottar man nog mer av sig själv än om man fotograferar. Så tror jag att det är.

Nästa gång jag åker ner till Valdemarsvik så kommer jag att plocka med mig mina teckningar hem sen. Jag kommer även att försöka ta med mig mina teckningar jag gjorde när jag var liten och sådant, för det är kul att ha. Sen har jag ju fetaste manuskriptet ever som ligger och skräpar på mitt gamla flickrum. Jag skrev alltid storys när jag var 16-17 år gammal. Den längsta storyn är på över 200 handskriva sidor. Jag fattar inte varför jag bara lät det ligga och inte tog med mig det hem! Sen har jag en färdigskriven story som faktiskt ligger i ett stort kuvert (av någon anledning). När jag var hemma i somras och hittade detta så vågade jag inte läsa det, för jag blev av någon anledning sjukt nervös och kände att jag inte kunde ta det till mig. Jag tror jag tycker det är pinsamt att läsa något som jag skrev när jag bara var 17 år och inte visste ett skit. Allt är så trivialt på något sätt.

Summan av detta: Jag är mer kreativ än jag någonsin varit på 11-12 år egentligen. Hela världen ligger framför mig. Det gäller bara att våga ta för sig och framför allt att ta den tiden.

Så. Nu har Sociologin dragit igång med full fart. Både gårdagen och dagen spenderades inne på universitetet och det verkar faktiskt vara ett väldigt roligt ämne. Imorgon och på torsdag är vi lediga, men måste ta tag i diverse skolrelaterade saker, samt att Antoines föräldrar kommer över på middag imorgon. Det ska bakas, det ska lagas det ska fixas. Sen på torsdag ska det pluggas och fixas med diverse saker. På fredag är det seminarie.

OCH! Jag fick godkänt på omtentan jag gjorde i DK3 1800-talet på Idéhistorian! Ett D lyckades jag få till dessutom. Himla bra gjort av mig tycker jag. Speciellt med tanke på att jag trodde att jag inte skulle klara det alls. Så grattis till mig, haha! Och största tack och smällkyss till Antoine som genom att vara ett vandrande uppslagsverk och stöd alltid hjälper mig med pluggandet. Smartebjörn! <3

Igår lyckades jag lämna in hemtentan. Resultatet kommer om ett par veckor fick jag veta. Väntar med spänning på om jag blivit godkänd eller ej. Det vore ju inte roligt om jag får göra om det.

Sen fick vi sällskap här på kvällen i form av Antoines kompis Jens. Vi åt Pibimbap och såg på film, den koreanska varianten av Braveheart, nämligen Musa - en film jag köpte för 2½ år sen men inte sett ännu. Nu fick stackars Jens och Antoine uthärda 2½ timme av slagsmål varierat med intima pratstunder krigarna emellan... Den var med andra ord inte speciellt jättebra, men skratten haglade iaf, kanske av ren tristess.

Idag bär det inåt stan en sväng för att intaga lunch på ett tehus. Ska bli trevligt.

Idag var jag och Antoine och skrev in oss på sociologin uppe på universitetet. Gick upp redan tjugo över 6 imorse för att skicka in hemtentan och sen åkte vi iväg tjugo i 8. Jag var grymt trött på vägen in, antagligen för att jag i grund och botten är morgontrött av mig och kvällsmänniska by heart, men även att jag slitit som ett djur med hemtentan i etnologin under hela gårdagen. Antoine var minsann också trött, så pass att hans ögon var smått rödsprängda, haha. En stor kopp kaffe direkt när man kom till universitetet, sen inskrivning. Jag hade redan innan småpratat om att det kanske vore en förträfflig idé om vi såg till att inte hamna i samma seminariegrupp, haha. Huvudanledningen var väl egentligen från min sida att det kanske vore bra om vi inte är parhästar konstant dygnet runt eller nåt, men när Antoine kom fram till hon som skrev in oss så sa hon: "Känner ni varandra? Då sätter jag er i samma grupp!", hahaha!

Aja, jag tror att jag kan överleva... Jag har ju överlevt att ha Antoine i klassen förut, då vi både läst det ena och andra tillsammans. Dock tror jag att Egyptenkursen vi gick i somras kan ha försummats lite eftersom det är himla kul att spela luffarschack... Känner dock att det kanske inte är läge att knuffa fram blocket till honom med ett redan ifyllt kryss, under sociologin. Det verkar vara ett rejält högt tempo med både gruppessä och hemtenta inom två veckors tid...

Efter vi skrivit in oss och Antoine ätit frukost så fortsatte jag vidare till idéhistorian för att få mig en hemtenta. Efter halva frågestunden smet jag vidare eftersom jag tyckte det inte gav så mycket. (Folk frågade vilket radavstånd man ska använda sig av på tentan och såna saker..)

Nu ska jag sätta igång och göra min hemtenta i idéhistoria så snart jag har tagit mig något att äta...

Igår for jag till Flempan och tog itu med lite småsaker. Sen kom Malin över på en fika också, vilket var mycket trevligt! En låååång fika blev det, nämligen 5 timmar, haha. Tiden bara flög iväg kändes det som.

Idag ska jag jobba febrilt med hemtentan i etnologi. Den ska ju vara inlämnad imorgon. Så... dags att läsa lite av tidsskriften Fataburen årgång 1970. Jippie kay yay! ...

Idag vill jag även rikta speciell uppmärksamhet till två saker. För det första har Antoine smitit iväg på arbetsintervju den här morgonen, och jag hoppas att allt går bra för honom och att han vet att jag tänker på honom, för det hann jag inte säga imorse. May the force be with you, prince of Persia... <3

För det andra så fyller lil'Nick år 27 år idag. Han är inte så liten längre. Grattis, om du läser detta! Hans blogg hittar ni här.

Hade tenta i lördags och får väl se hur det gick med den. jag ställer mig inte speciellt optimistisk till resultatet, men får väl försöka härda ut lite. Just nu inne i en hemtentaperiod, där först och främst etnologin behandlas mån-fre. Sen är det registrering på sociologin på fredag kl 9 och sen idéhistorialektion 10-12, utlämning av ny hemtenta som ska vara klar dagen efter. Hårt liv med andra ord... Men ibland måste man slita lite!

Sen är jag jädrigt konfunderad över vad min kropp håller på med, som börjar expandera både här och där, haha. Kanske lite mycket muffins på sistone, fast när det sätter sig på blott ett angenämt ställe? Aja... Hoppas på vår snart så man kan ut och springa, och det har ju faktiskt vänt åt rätt håll även om det är ett tag kvar till det blir varmare.

Flempan en sväng idag och sen tillbaka till Antoine för skrivandet av tenta. Ska se om Malin överlevt jul och nyår, hon kom ju tillbaka för några dagar sen.

I ärlighetens namn har jag inte mycket spännande att blogga om just nu. Hoppas att alla har överseende med en kommande tentaperiod och att januari är en svår månad rent ekonomiskt. Förhoppningvis kommer denna kris att lösa sig inom en snar framtid, och då kommer jag kunna bli lite mer social också har jag tänkt.

Kylan gör ju att man stänger in sig och inte kan göra så himla mycket heller. Som tur är så har vi ju iaf snön som lyser upp det vackra vinterlandskapet.

Jag har tentapluggat i några timmar nu och känner att jag kommer iaf en liten vart. Men det är helt klart mycket kvar att ta itu med. Tenta på lördag alltså. Sen blir det nog eventuellt en dag på stan med min lilla vän Ella (Mimmis kompis), som jag tänkte kunde vara kul att spendera en dag på stan med medan vi båda är lediga. Lördag efter tentan eller söndan there is. Kanske man kan hitta nåt på Mango då, där jag har presentkort på 500:- som jag fick av Antoine <3 i födelsedagspresent.

---

Sen vill jag dedikera detta inlägg till min bäste vän, partner in crime, livskamrat, själis loco, brunbjörnsvän, love for life, vandrade uppslagsverk och gyminstruktör Andreas Antonius Aurelius Atreyu Antonsson. Det finns inga ord... Du är bäst helt enkelt.

Idag var jag på gymmet och tränade med min personlige gymcoach och gubbarna. Blev crosstrainer i 20 minuter och sen testade jag marklyft. Tog iaf 50 kg. Svårare än det verkar, men det gäller att ha teknik. Sen blev det lite hantlar. Fortfarande uppe i varv, men snart slår väl tröttheten till totalt.

Ska snart ut i kylan i några minuter och knata över till Antonssons för lite lån av skrivare samt för en välbehövlig kaffe. Bäst att ladda på med koffein inför tentaläsning. Tenta på lördag nämligen!

Alla ni som inte läser min andra blogg som inriktar sig mer på foto och populärkulturella fenomen, se till att ni gör det!

Bloggen hittar ni här.

För dem som vill följa min fantastiska blogg föreslår jag att ni lägger till mig på Bloglovin.

Följ min blogg med bloglovin

Igår var Antoine och jag ute och gick en rejäl långpromenad i kylan bort till en sjö som heter Möllesjön. Vi gick ut på isen och när vi kommit tillbaka och hade handlat gick vi även över isen hem till Antoine på Flatensjön.

Sen stod det Pibimbap och X-men 2 på menyn.

Idag vill jag ge en speciell tribut till min morfar, som om han skulle levat skulle fyllt 100 år den 1:a januari. Den tanken slog mig nyss när jag satt och reflekterade på att det redan är 2010 och hur fort åren passerar.

Jag vet inte sådär överdrivet mycket om min morfar egentligen. Morfar hette Harry och dog av magcancer 1990 när han var 80 år gammal, och jag själv bara var 9 år. Det jag minns av honom var att han älskade att jobba i trädgården, både sin egen och andras. Han var känd i det lilla samhället som en vänlig människa som gratis ställde upp och hjälpte både för honom kända och okända människor med trädgårdssysslor som de inte riktigt bemästrade, bland annat beskärning av fruktträd och sådana saker.

När jag fyllde 7 år så fick jag en hel låda med trädgårdsskötselkort av morfar. Han hade väl varit med i någon slags klubb och samlat på sig dessa till han hade alla, sedan gav han dem till mig. Jag vet inte varför han valde att just ge dem till mig, det hade varit spännande att veta. Kanske hoppades han att något intresse kunde föras vidare till nästa generation, kanske såg han någonting speciellt hos mig.

Harry var en mycket speciell människa, han kom från en torparfamilj som hade många barn och hade det knapert som jag förstår det. Han föddes i ett torp bara ett stenkast från den gård han kom att arrendera tillsammans med mormor senare i livet, som heter Ramsdal. Den ligger 3 km från Långrådna i norra Småland. Där växte även min mamma och hennes bröder upp.

Så, grattis såhär några dagar i efterskott, morfar!

Idag var jag, Antoine, Peppe och Ida i Södertälje. Bland annat inhandlades det för min del strumpor och ett par hängslen på H&M. Sen köpte Antoine en digitalbox så nu kan man se på TV igen. Inte för att det går så mycket intressant där, men ändå. ;)

På menyn ikväll: Avocadosallad med bulgur, ägg, tomat, champinjon och fetaost.

Min nyårsoutfit:

Ida stod för förrätten som var enormt god!

Lyckan är stor hos familjen Antonsson på nyår. ;)