We can do anything - we're fearless when we're young...

Min vän har de vackraste ögonen som finns. Jag kan inte sluta titta på dem, bara för att det är något magiskt över dem. Tyvärr blev världens bästa bild på detta öga lite för suddig, tagit i ett brief moment, men jag kommer aldrig att sluta jaga den perfekta bilden, ever.

Ruskvädret gick precis om oss igår.

I torsdags åkte jag hela vägen till Sumpan för att kolla på när Lost Domain spelade. Jag kom väl dit i ganska skaplig tid, hela en halvtimme före utsatt tid. Tyvärr var jag helt lost så jag förstod inte riktigt vart scenen de skulle uppträda på låg, så det hela resulterade i att jag sprang gatan upp och ner bland allt folk, innan jag besviket gav upp och åkte hem.

Det jag hann se av Sumpan var dock detta: alkisarna på baren nere i t-banan och utanför t-banan, haha. Galna kärringar inne på Hemköp, damer i konstiga hattar. Apropå detta: en konstig hattparad! Sen fick jag även äran att bekanta mig med ungar som dansade tango i en halvtimme till samma låt som malde om och om igen, Jakten på Julia-ungar som sjöng, samt Järfällas musikkår! Jippie!

Sist men inte minst mötte jag det enda bekanta ansiktet i folkvimlet. Vem detta är förtäljer inte historien, men jag kan avslöja att det är en tragikomisk historia bakom det hela, haha. Snälla Niklas ringde dock upp efter mitt totala misslyckande och tröstade med att det kommer fler chanser framöver. Det gjorde mig iaf lite gladare till sinnet. En mer fullständig rapport från uppträdandet finns på hans blogg, här.

Bilder som gjort intryck på mig. Den första jag kommer att tänka på är Anna Nicole Smith for H&M som var överallt någongång i början av 90-talet när jag gissningsvis var runt 12 år. Jag minns fortfarande hur förbluffad jag blev, och framför allt: "Sådär skulle jag vilja se ut!". Det måste varit bland de första "kurviga" kvinnorna som hamnade i en underklädeskampanj sådär. Jag tycker fortfarande att bilden är iögonfallande och magnifik, även om Mona Sahlin sagt om bilden att: "Det hon uttrycker är kvinnans språk inom pornografin". Zzzz...

Som sagt var det the clash of the Antonsson-brothers igår, men även Ida och jag var med och utmanade. Kvällen började med en rejäl middag bestående av min tydligen goda spaghetti & köttfärssås. Peppe åt för 4 pers och fick lägga sig på sängen innan han var med i gemet igen. Ida åt också häpnadsväckande för att vara så liten, haha. Jag antar att det betyder att min mat fick ett gott betyg. Antoine lovade att han skulle laga mat nästa gång, varpå Peppe frågade om han och jag kunde gå på resturang istället, haha.

Först var det dags för spelet som Antoine tidigare var och köpte i Södertälje i snålblåst, spöregn och åska igår: New Super Mario Bros Wii. Helt klart värt dyngsura skor och strumpor. Ja, det var ju inte jag som blev blöt, så... Sjukt roligt spel, man kunde t.o.m. spela 4 personer. Lillebrorsan var seg och hamnade hela tiden efter, vilket ledde till att han dog titt som tätt. Han skyllde på storebror och en gång blev det så hätskt att jag trodde att kontrollen skulle flyga genom rummet, men plutten lyckades behärska sig. Ida dog gång på gång, men var glad ändå, haha.

Sen följde några omgångar av Mario Kart Wii. Jag tyckte trots allt att det bara var sådär. Sättet att styra på passade inte mig alls, men man kan säkert ställa om det så man kan använda krysset att styra med istället. Tycker dock att Mario Kart till GameCube är svårslaget faktiskt. Om Niklas läser detta: Visst är det så att man kan köpa en ratt till Mario Kart Wii, eller har jag drömt det?

Sen avslutades spelkvällen med Mario Sonic (at the) Olympic Games. Vi körde fäktning till att börja med några ggr, sedan avslutades det med ett långt simpass, vilket fångades på film. Varning för totalt Mojje. Speciellt jag när jag tvingas pröva på en ny simteknik mot slutet.

Hela gänget spelar simning på Mario Sonic at the Olympic Games, haha!

Idag är det tv-spelskväll hos Antoine och då blir det förstås clash of the Antonsson-brothers. Jag måste tillstå att storebror ser ut som den som åkt på mest stryk rent fysiskt. ;)

Idag var det så fint att den först tilltänkta shoppingen blev till park life istället. Antoine köpte först en filt och därefter gick vi och la oss först i Humlegården och sen vid Sankt Johannes kyrka på Brunkebergsåsen. Ett historia-fan som jag kan tala mig vild om just Brunkebergsåsen, men det gör jag vid annat tillfälle...

På min kära vän Larnes bedrift loggade jag precis in på min gamla SKUNK, som jag trodde jag lagt ner för ett ljusår sen! Så var dock inte fallet och nu sitter jag och gottar mig i mina egna, 10-11 år gamla konversationer, vänner och bravader, och jag har valt ut gottisarna som jag själv fastnade vid och fick mig ett gott skratt åt.

Först och främst, Jenny Augusts spännande presentation av sig själv: "Jag är en trevlig och glad Wintertjej som gillar mysiga och kramgoa grabbar!!". Sen hittar jag även ett mess från henne där hon skriver: "ja tycker om pojkar med fina magar!!!!!.........magrutor och muskler.", varav mitt svar är: "Det där med magrutor är väl individuellt... Jag föredrar grabbar med ett sött leende och breda axlar..." När jag skrattat klart nu så konstaterar jag att detta är Jenny i ett nötskal. Ledsen för att jag hänger ut dig Jenny men jag vet att du kan ta det, haha. ;)

---

Min gamla homeboy Nimal från Nysis är väl dessutom den som jag hade längst konversationer med på Skunk-mess. Ett meddelande från honom låter följande: "tja stumpan! faaan jag glömde ju.. tog du med dej korten eller?? från båten..du måste ju faan börja här!!!!! kram danne!" - Nimal, jag saknar honom och den gamla tiden lite ibland.

---

Även Marina har något roligt att tillägga på Skunk. Hon skriver att hennes intressen bl.a. är:
-Annas idéer
-Lindas bekymmer
-Lindas kärleksaffärer
-Snygga killar

Kort och gott, 10 år senare så är hennes intressen fortfarande samma, haha. ;)

---

Och som svar till en annan kompis som frågar vad jag gör så svarar jag: "kollar in animeporr, vafan tror du?". Japp, sån jargong var det minsann.

Och så ska vi inte förglömma min vän Q-Stumpan (du vet vem du är) som jag skrev nästan mest till när jag hade Skunk. Många roliga konversationer där ser jag! Och mycket kul hade vi. Synd att det blir för lite av den varan nu för tiden bara.

---

Själv då? Själv har jag bara en kort mening som min presentation, en mening som fullkomligt beskrev mitt liv på den tiden: "Världens bästa grabbar helt enkelt...", och under den en bild... Mitt dåvarande liv i en bild. Det fullkomligaste av fullkomligheter, något som jag aldrig kommer att kunna beskriva för någon som aldrig varit ett fan själv:

Jättefin ros i kruka och flera knoppar har den fått på bara några dar.

Lika roligt varje gång jag ser den. Hahaha!!

Jag tänkte för en gångs skull tala rakt från hjärtat ang en sak som gnagt mig ett tag nu.

Jag har alltid hållt Antoine mycket kär som vän, men något annat växte fram som jag inte hade trott var ens möjligt för säg ett år sedan. Vi har varit goda vänner i fem år nu, vilket verkar vara mycket länge i en sån här stad, något som bör påpekas med största respekt och inte bemötas med som vissa gjort det: "jaha, ni har hållt på SÅ länge", bara för att trycka tillbaka en i skorna, för det är inget som ens borde behöva nämnas. Antoine är, och kommer alltid, i första hand att vara min bästa vän och har alltid varit och jag har alltid varit beredd att vara där som vän, och största respekt för att jag faktiskt har haft ett förhållande större delen av vår vänskap utan att det har hänt något mellan oss, vilket jag tror en del har svårt att förstå. Men det har alltid funnits något där, en genomgående respekt och förståelse och en tanke om att vi två delar något speciellt vilket på senare tid manifesterats i och gått över till ren kärlek utan att för den delens skull behöver betyda att jag totalt dissar mitt förra liv och förhållande på grundval av detta.

Anledningen till att jag ens behöver klargöra det här är att jag mötts med sån total oförståelse. Men notera detta: alla människor är inte djur och måste sätta på varandra efter två sekunder. Möts man med en förståelse och respekt för den andre och en vetskap om vad man vill få ut av sin vänskap kan man lätt förhålla sig till den. Sen att alla locos fick rätt i slutändan är en annan sak. Jag vet inte om jag ska garva åt det eller inte, men jag ville bara klargöra detta.

Jag älskar Antoine, som vän, som själis loco, som min love of life. Jag har bara en genomgående agenda om att saker ska vara rätt.

Jag hade tänkt göra ett megalångt inlägg om en av de bästa dagarna i mitt liv, men jag inser att det bara är att smälta lite som gäller och ta lite småsteg i taget. Dagens bilder får innehålla minutrarna efter vi hade tagit på oss ringarna. Mycket inspirerande, tillbaka på platsen där vi möttes för första gången för snart 5 år sen.

Sneak-peak. På lördag kommer vi att släppa vår låt på vår Myspace-sida, samt att en remix av den kommer att läggas upp där. För övrigt är vår design på sidan ganska klar nu efter att ha varit oinspirerande trist i 2½ år. Fresh start!

"Nothing thicker than a knife's blade separates melancholy from happiness" - Orlando 1992

Utanför mitt fönster är gräset alltid grönt.

Jag har efter många flyttar i mitt liv lyckats hålla mina prylar relativt få, vilket jag är tacksam för. Jag måste dessutom tillstå att jag är rätt bra på att slänga saker, t.o.m. kläder och skor. Ibland lyckas jag t.o.m. skänka saker till Baltikum eller lägga på nåt enstaka plagg i en sådan här UFF-låda. Men något jag är extremt snål och dålig på är att kasta smink och parfymer, trots att jag inte använder vissa saker. En utav dessa är den hemska, men dyra parfymen Opium av Yves Saint Laurent. Jag tror att det är den mest hemska av de få parfymer jag har kvar i mitt ägo, ändå kan jag inte göra mig av med det bara för att jag tycker att förpackningen är en sån relik av mitt barndoms 80-tal. Den luktar HEMSKT, men den är bara för snygg.

Men vad jag undrar är verkligen om någon tycker den luktar gott? Jag hade tänkt att jag skulle eventuellt fråga min svärmor om hon ville ha den, men hon hann t.o.m. före min fråga och berättade en episod om hur hon av en väninna fått en stor flaska med den mest hemska parfym som gjorts, varav jag frågade: "Kan det ha varit Opium av Yves Saint Laurent?" och hon svarade: "Ja, exakt! En enorm sån flaska. Man kunde inte ens vara i samma rum som en som hade den parfymen på sig. Hemskt!" ... Jag frågade inte ens om hon ville ha min lilla flaska. Anyone who's up for it can have it, just let me know.

Jobbade lite med några bilder till DBN idag. Antoine blev riktigt läskig. Skulle ni vilja möta den här mannen i en mörk gränd?

Jag gjorde ett varv idag på 3.7 km, igår blev det 6.2 km. Jag har bestämt mig för att det ska bli sammanlagt 8 mil löpning under maj månad. Ungefär 2 mil i veckan blir det väl i stort sett, men det ska jag lyckas ta.

Det kändes oerhört befriande att springa i skogen och känna musklerna vakna till liv igen.

Sitter och funderar på om jag verkligen behöver sjunga om vissa partier i låten som vi jobbar med just nu. Har bestämt mig iaf för att försöka se om det går att göra bättre. En viss del som jag iaf är missnöjd med och som jag stör mig på varje gång jag hör låten.

Senare problem för nu ska jag sticka ut och springa, och fundera vidare.

När jag inte har något att göra blir det ibland busenkla saker i Photoshop, men idag gjorde jag en riktigt cool grej.


Originalet:

Nu har jag anmält mig till tävlingen "Årets glasögonbärare 2010" som hålls utav Specsavers. Gå in och rösta på mig HÄR.

Den fantastiskt och smått bakfulla gårdagen spenderades först hemma i Flempan och sen drog jag vidare till stan för att möta upp A-T, Jillan, Ulf och Fredrik. Blev en fika, sväng på stan och sen chill på A-T & Fredriks hotellrum. Jag har lovat A-T att inte fläka ut bilder här och var, inte alla är så exhibitionistiska som jag och vill figurera på bild överallt, men ett par bilder hoppas jag inte väcker alltför mycket anstöt. Måste ju visa hur trevligt det var! Senare framåt kvällen anslöt dessutom Antoine och vi åt allesammans på etiopisk resturang på Ringvägen. Mycket god mat och trevligt sällskap. Sedan promenerade vi upp till Kägelbanan och var där en stund innan jag och Antoine började dra oss hemåt söderöver. Tar ju en stund att ta sig till Södra station, samt att därifrån åka hem. Mycket, mycket trevlig dag! Hoppas på att det inte tar alltför lång tid innan jag ser någon av dessa fina människor igen!

I år fick jag se en brasa, trots att vi var ute i sista minuten! Jag och Antoine tog en sväng till Anne G och Pa, åt och drack gott, samt besökte brasa. Mycket trevlig kväll.

Den makabra brasan

 

 

Jag och min blivande fästman - the wolf in sheep

 

 

Hela sällskapet: Antoine, jag, Anne G och Pa

 

 

Come on baby, light my fire, haha! <3