We can do anything - we're fearless when we're young...

...ett pepparkakshus!

Heavy metal-bocken i svart

 

 

Juleljus

Andreas Bernardo Castillio is my name
And Terra is my nation
Deep space is my dwelling place
The stars my destination...

Åh, hur man lär känna människor genom att fråga vilken som är deras favorit-Abbalåt! Hos mig står det mellan Fernando och The Day Before You Came. Fernando räknas väl egentligen lite halvt som en Abbalåt egentligen eftersom det är Anne-Frid Lyngstads låt från början, som Abba gjorde en "cover" eller en egen version på. Så därför får det helt enkelt bli The Day Before You Came. Jag vet att Andreas gillar The Winner Takes It All, så vad säger det egentligen om honom? Japp, bara att börja analysera, haha!

Vilken är din favorit-Abbalåt, och varför? (och kom igen, ALLA har vi en - oavsett musikpreferens!)

Fruktansvärt vacker klänning från Gina Tricot! Önskar mig den i födelsedagspresent alternativt i julklapp, storlek XS, kostar 249:-. Men den utgår säkert ur sortimentet snart. Jag vill verkligen ha den! Har inte köpt nåt nytt på jag vet inte hur länge... :S Åh, ett presentkort på Gina Tricot skulle sitta så fint!

Det är inte min bild, men ända sen jag såg den för sisådär 1½ år sen har jag inte kunnat sluta titta på den. Den är så perfekt, men ännu bättre är att han som är på bilden är ännu mer perfekt än just själva bilden. <3

© Andreas Antonsson

How lovely indeed...

Igårkväll vid 18.30 strax öster om pendeltågsstationen hände det, det är oklart varför. Mina svärföräldrar som var på väg hem från stan fick ta ersättningsbuss mellan Tumba och Rönninge och det var både polis och helikopter ute tydligen. Sen läste jag på Sveriges Radio P4s sida att det skett ett dödsfall öster om pendeltågsstationen. Det man frågar sig då är givetvis: Var det en olycka eller var det någon som på ett medvetet sätt valde att avsluta sitt liv? Förmodligen kommer vi inte få reda på det, men i vilket fall som helst så är det oerhört tragiskt. För att inte tala om den stackars lokföraren som vid tillfället körde tåget.

Vad jag vill säga med det här egentligen är att jag ca 4 timmar innan detta skedde stod på precis samma station och väntade på Andreas. Några ungdomar lajjade omkring på perrongen och en tanke slog mig om att det är extremt konstigt att det inte händer fler saker än det gör. Speciellt inte när det är vissa skojfriska och kanske lite verklighetsfrånvända ungdomar som nyttjar trafiken. Det är lätt att tro att det aldrig kommer att hända en själv, men det är så lätt att bara halka och ramla eller att råka få en omedveten knuff så att man hamnar på spåret. Speciellt i tunnelbanan kan jag tänka mig. Förra veckan när jag gick inne på T-centralen så gick jag väl kanske bara någon meter från spåret när en man försökte att tränga sig förbi mig på yttersidan närmast spåret, jag råkade knuffa till honom av misstag för att jag inte såg honom och han fick min armbåge rakt i sidan. Tänk om jag hade varit större och haft mer knyck i min armbåge, då kanske han hade kunnat ramlat ner på spåret, och det var bara en minut kvar till nästa tåg kom. Folk tänker verkligen inte sig för! Det är väl bättre att komma hem två minuter senare än att inte komma hem alls igen, eller hur?

(Bildkälla: Aftonkuriren)

Igår var det ett halvår sen. Lyckorus, pirrande väntan och att se honom som närmade sig på håll. Sen tog han fram en ask och sa: "Jag har en sak till dig, vill du se efter?". Jag tog asken, öppnade den och tog ut ringarna. Sen sa han retsamt: "Om du vill förstås..."

Ingen tvekan där inte. Från allra första ggn jag ens frågade om du ville bli min, har det inte funnits någon tvekan.

 

Ännu ett recept att ändra på till nästa gång med andra ord! Istället för lasagneplattor ska man ha aubergineplattor, men eftersom detta inte alls föll mig i smaken ska jag testa att ha squashplattor nästa gång istället. Jag bytte dessutom genast ut chevreosten mot fetaost, vilket vi i stort sett avgudar i det här hushållet. Det som var intressant med detta recept är att man fick ha Ajvar Relish i, vilket är en pasta med chili, aubergine, vitlök m.m. Smakade på den och insåg att det kanske är det här som är någon slags motsvarighet till det koreanska kökets pibimbapsås eller nåt. Dock kommer Ajvar Relish aldrig att slå Kotchuchangens heta smak.

(Receptet kommer ursprungligen från Aftonbladets bilaga "GI & Hälsa", 9-11 nov)

---

Lasagne med aubergineplattor och fetaost (ca 4 normala pers, eller 1 Andreas, haha!)

Ingredienser:
ca 600 g nötfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 msk olja (till stekningen)
Torkad basilika (Pizzakrydda går lika bra)
1 burk krossade tomater
1/2 dl Ajvar Relish
1 stor aubergine/squash
2 dl matgrädde
2 dl riven ost
ca 100 g fetaost (10%)
Salt och svartpeppar


Beskrivning:
Sätt ugnen på 200 grader. Hacka löken och vitlöken, fräs detta i stekpannan i någon minut och häll sedan upp på ett fat. Bryn sedan färsen i några min, smaksätt med salt, peppar och basilikan. Häll sedan i löken och häll över Ajvar Relish och krossade tomater, rör om. Låt koka i ca 10 min.

Skiva auberginen och lägg ett lager i botten av en ugnsfast form. Häll på hälften av köttfärssåsen. Strö 2 dl ost över och häll på 1 dl grädde. Lägg på ett nytt lager auberginplattor, häll på resten av köttfärssåsen, strö över getosten och gratinera i ugnen i ca 40 min.


Hoppas att det smakar!

Äntligen har vi kommit överens vad vi tillsammans ska starta en blogg om efter att ha haft det i bakhuvudet i flera år nu: träningsblogg! Först spånade vi om vi skulle starta någon seriösare filisofiblogg eller nåt liknande, men det kändes aldrig riktigt relevant eller inspirerande, men efter att jag börjat träna på allvar senaste månaden egentligen, så kändes det som en riktigt bra idé att starta en träningsblogg på en träningssajt efs vi ändå spenderar relativt mycket tid på gymmet.

Så varsågoda, en träningsblogg a'la Linda och Andreas: We are the beautiful people

Jag är lite bedrövad att behöva säga detta, men från och med nu lägger jag ner Inkigayo, bloggen om koreansk populärkultur. Det kommer istället att vara en kategori under denna blogg eftersom jag inte har tid att driva fler bloggar än två egentligen. Läs gärna denna vardagsblogg (Yvlima) OCH We are the beautiful people.


Krameli-kram!

Jobbigt lr? ;)

En rätt som jag lagat i över ett år nu, men som jag modifierat receptet lite på. Egentligen kan man ta lite av det man har hemma i kylskåpet och ha i det i köttfärssåsen, t.ex. paprika, bladspenat eller varför inte gurka eller morötter. Själv så stjälpte jag i en hel påse ruccola i grytan igår, vilket gjorde hela såsen till en helt ny smakupplevelse. Det blir ju givetvis mycket mer spännande och det kan vara kul att släppa loss och experimentera lite. Men har man bara grundvarorna så blir det självklart gott det också, men ibland känner man att man behöver det där lilla extra som förgyller matlagningen.

 

---

 

 

Spaghetti & köttfärssås a'la Linda (ca 5-6 pers)

Grundingredienser:

Spaghetti

1 lök

ca 500 g nötfärs

En burk passerade tomater

Salt

Svartpeppar

Lite strösocker

 

Tilläggsingredienser (om man vill):
ca 3 stora morötter

1 gul paprika

1 påse ruccola/babyspenat (ca 80-100g)

1 tärning grönsaksbuljong

Cayennepeppar

Salladskrydda

Pizzakrydda

Fetaost 10%

 

 

 

Beskrivning:

Hacka löken och fräs den med lite olja eller smör i en gryta. Tillsätt nötfärsen och bryn den. Riv morötterna samt hacka paprikan i cm-stora bitar och tillsätt dessa i grytan. Peppra och salta. Tillsätt sedan grönsaksbuljongtärningen och låt den koka in. Öppna ruccola/babyspenatpåsen och lägg i det, låt det "steka in" i det övriga. Häll sedan över de passerade tomaterna och tillsätt några nypor socker för att ta ner den syrliga smaken. Rör om och häll i cayennepeppar, salladskrydda och pizzakrydda. Var inte rädd för att snåla med kryddorna! Smaka av och servera sedan med Spaghetti. Toppa med fetaost. Voilá! Färdigt att ätas.

Kvällens band:

Krisgruppen
Unfi
Baskultur
Route 78

Plats:
KGB Bar & Restaurant,
Malmskillnadsgatan 45

---

Vi missade tyvärr det första bandet som spelade, och vi kom rätt in i bandet Unfis uppträdande. Unfi är ett band med medelålders grabbs som spelar musik som är lite punk/new wave-aktigt, samt att sångaren sjöng lite som Joe Strummer i The Clash. Ett helt okej band med mycket humor, dvs de ballade inte ur när det sket sig totalt med en låt. Sångaren sa istället "Äh, vi skiter i DEN låten och kör en annan istället". Ingen hybris där inte!

Nästa ut var gruppen Baskultur som Anne G supportade. De körde i stort sett samma låtuppsättning som förra ggn vi var och kikade på dem, men Anne G avslöjade att de kanske skulle köra några nya låtar när de spelar på Kolingsborg den 23:e nov. Och själklart så sjöng Anne G även sin hit "Mother Nature", woho!

Lite märklig kuriosa var att en kille kom fram och började prata med Andreas, det visade sig vara basisten i Route 78 som skulle spela sist den här kvällen, och att han kände igen Andreas från Lärarhögskolan. It's a small world! Route 78 spelade för övrigt en lite nyskapande akustisk musik. Sångaren hade en trumma och basisten spelade på en (för mig) väldigt märklig bas. Musiken lät faktiskt rätt proffsig och bra.

Sen var det givetvis dags att bege sig hemåt, sorgligt nog. Men det var en trevlig kväll och som bonus fick vi äran att se lite prostituerade och en torsk på Malmskillnadsgatan på vägen hem också. Kvällen kunde ju ha avslutats lite bättre iaf än att man fick se samhället från sin mörkaste sida.

Jag tog ett glas vitt

 

 

Andreas inspekterade sitt öl

 

 

Unfi

 

 

Baskultur och Anne G

 

 

Anne G!

 

 

Route 78. Killen längst till höger kände igen Andreas.

Då var det till att fixa sig efter gymmandet, i ett tajt fodral, ett glas rött intas, och göra sig i ordning för en kväll ute. Det är nämligen Anne G och Baskultur som spelar på KGB kl 21 ikväll. Kom dit vettja! Förra och enda ggn jag var på KGB var när Lost Domain hade sin first ever permiärspelning där, då jag och Antoine var där och supportade. Those were the days på många sätt. Jag var tillsammans med keyboardisten (hahaha, låter som sjukt skryt!) och man kan säga att man var en liten groupie eller nåt. Haha, skämt å sido, jag hoppas snart på en Lost Domainspelning inne i stan, det var länge sen jag såg grabbsen och girlsen. Skulle vara megakul. Saknar dem!

Iaf, ikväll är det dancehall som gäller. Hoppas det heter så, så att jag inte gör bort mig. Jag brukar benämna det som "typ reggae". ;) Speciellt skönt är att vi hade Anne G över här i jan/feb, då hon använde Andreas inspelningsutrustning för att spela in sin nya låt "Mother Nature". Hoppas och tror att hon drar igång den ikväll. Då blir det fart på publiken kan jag lova!

Nu har jag äntligen mitt årsgymkort i handen och ska börja träna "på riktigt". Det bästa med ett Medleykort är att man får gymma, bada och gruppträna. Ska se till att skriva upp mig på nån gruppträning vid tillfälle, samt att jag absolut ska ta mig iväg och simma emellanåt. Det ska bli SÅ kul och något som jag sett fram emot egentligen i flera år, att ha ett gymkort. Det allra bästa är att jag emellanåt kan åka och träna med "svärfar" och hans gäng, så slipper jag inte bekymra mig om bussar och sånt när det blir riktigt svinkallt ute.

I och med detta känner jag att jag måste rikta ett stort tack till min PT och tillika fantastiska man som faktiskt betalar kortet åt mig. Tack du bästaste! <3

"Eyyy, izz dat sick guy!" ;)

 

 

I lördags åkte jag och A till Solna för att gå på hälsomässa, men när vi kom dit så insåg vi ganska snart att vi nog inte skulle komma så mycket längre än till kön som ringlade sig runt solnahallen, eller rättare sagt: rätt över parkeringen. Det var så mycket människor att vi istället bestämde oss för att ta oss ut till Nationalmuseum.

Nationalmuseum har för tillfället en utställning som heter "Härskarkonst", dvs hur man härskar genom konstens medel. Hur har människor genom konst stärkt sin position? En självklar sprätt i detta sammanhang är givetvis Napoleon, pimpad i Hermelinmantel och cederkvist i guld kring huvudet. En nymodern variant av Julius Caesar kan man gissa utan att ens googla. Utställningen kretsade dessutom kring vår förste Bernadotte; Karl Johan, samt Alexander I. Något bland det som jag finner mest spännande är nog utställningarna kring detta i form av uniformer, artifakter och rekonstruktioner av paradsängkamrar och andra rumsmiljöer. Skapar en speciell atmosfär kring detta som gör att man lever sig in i hur de faktiskt levde.

Självfallet finns det andra epoker att beskåda om man nu vill det. Jag tror att Andreas personliga favorit var rummet med kristna ikoner, haha. Själv är väl min största "det-här-förstår-jag-mig-inte-på"-grej Rembrants tavlor. Okej att han målade på ett helt nytt sätt och att det var revolutionerande när det kom, men jag förstår mig inte på det. Okej, om man backar typ 100 meter och ser det på håll, men när man kommer kanske 2 meter nära det så ser det ut som rent kladd.

En intressant tavla är den av Carl Gustaf Hellqvist: "Valdemar Atterdag brandskattar Visby", en tavla där Hellqvist tar sig friheter att tolka den historiska bakgrunden, dvs att en hel del fel finnes i tavlan. Om det är meningen eller inte tål att diskuteras.

Finn minst 5 fel?