Dödsolycka vid Rönninge pendeltågsstation
Igårkväll vid 18.30 strax öster om pendeltågsstationen hände det, det är oklart varför. Mina svärföräldrar som var på väg hem från stan fick ta ersättningsbuss mellan Tumba och Rönninge och det var både polis och helikopter ute tydligen. Sen läste jag på Sveriges Radio P4s sida att det skett ett dödsfall öster om pendeltågsstationen. Det man frågar sig då är givetvis: Var det en olycka eller var det någon som på ett medvetet sätt valde att avsluta sitt liv? Förmodligen kommer vi inte få reda på det, men i vilket fall som helst så är det oerhört tragiskt. För att inte tala om den stackars lokföraren som vid tillfället körde tåget.
Vad jag vill säga med det här egentligen är att jag ca 4 timmar innan detta skedde stod på precis samma station och väntade på Andreas. Några ungdomar lajjade omkring på perrongen och en tanke slog mig om att det är extremt konstigt att det inte händer fler saker än det gör. Speciellt inte när det är vissa skojfriska och kanske lite verklighetsfrånvända ungdomar som nyttjar trafiken. Det är lätt att tro att det aldrig kommer att hända en själv, men det är så lätt att bara halka och ramla eller att råka få en omedveten knuff så att man hamnar på spåret. Speciellt i tunnelbanan kan jag tänka mig. Förra veckan när jag gick inne på T-centralen så gick jag väl kanske bara någon meter från spåret när en man försökte att tränga sig förbi mig på yttersidan närmast spåret, jag råkade knuffa till honom av misstag för att jag inte såg honom och han fick min armbåge rakt i sidan. Tänk om jag hade varit större och haft mer knyck i min armbåge, då kanske han hade kunnat ramlat ner på spåret, och det var bara en minut kvar till nästa tåg kom. Folk tänker verkligen inte sig för! Det är väl bättre att komma hem två minuter senare än att inte komma hem alls igen, eller hur?
Vad jag vill säga med det här egentligen är att jag ca 4 timmar innan detta skedde stod på precis samma station och väntade på Andreas. Några ungdomar lajjade omkring på perrongen och en tanke slog mig om att det är extremt konstigt att det inte händer fler saker än det gör. Speciellt inte när det är vissa skojfriska och kanske lite verklighetsfrånvända ungdomar som nyttjar trafiken. Det är lätt att tro att det aldrig kommer att hända en själv, men det är så lätt att bara halka och ramla eller att råka få en omedveten knuff så att man hamnar på spåret. Speciellt i tunnelbanan kan jag tänka mig. Förra veckan när jag gick inne på T-centralen så gick jag väl kanske bara någon meter från spåret när en man försökte att tränga sig förbi mig på yttersidan närmast spåret, jag råkade knuffa till honom av misstag för att jag inte såg honom och han fick min armbåge rakt i sidan. Tänk om jag hade varit större och haft mer knyck i min armbåge, då kanske han hade kunnat ramlat ner på spåret, och det var bara en minut kvar till nästa tåg kom. Folk tänker verkligen inte sig för! Det är väl bättre att komma hem två minuter senare än att inte komma hem alls igen, eller hur?
(Bildkälla: Aftonkuriren)
Kommentarer
Postat av: Emelie
Du har så rätt! Sjukt läskigt! Vad obehagligt att det hände bara 4 timmar efter du var där :S
Trackback
