Mina "handikapp"

Idag är jag ostoppbar känns det som, jag skulle kunna ta tag i vad som helst. Så kände jag inte igår. Gårdagen var fruktansvärd rent psykiskt, utan någon som helst anledning egentligen. Jag har börjat fått sådana toppar och dalar på senaste tiden att jag har frågat mig själv om jag börjar bli sjuk eller något. Jag kanske borde ta hand om mig bättre än jag gör, sluta vara självdestruktiv på det sättet jag är.

Jag kan inte relatera till andra människor som alla andra verkar kunna göra. Jag vill vara ensam på ett sätt, inne i min värld, jag vill sluta mig och oftast inte träffa andra gnälliga, missnöjda människor som inte har något att tillföra mig ändå. Ibland behöver de inte ens vara på det sättet, de kan vara hur trevliga som helst, men jag vill bara sitta i mitt hörn och isolera mig. Det har varit så länge nu, kanske sedan jag var tonåring, jag har bara inte tänkt på det förrän de senaste åren då det har blivit lite av ett problem. Kanske inte nödvändigtvis för mig, men för andra.

Jag måste ha struktur, annars ballar jag ur. Det går inte att komma en halvtimme/timme innan och bestämma en sak, eller ändra sig fram och tillbaka för många ggr för då får jag panikångestkänningar. Jag tycker inte om för mycket intryck på en och samma gång, då jag blir ofokuserad och tappar tråden. Jag måste ha städat kring mig, annars går jag omkring och konstant plockar runt bland sakerna och kan inte fokusera på något annat. Avbryter någon mig när jag pratar så börjar jag att stamma. Jag måste skriva upp dagens göromål på en lapp för annars klarar jag inte av att göra något av det jag ska göra. Jag klarar inte av att hålla så mycket saker i huvudet för jag glömmer bort det. Det är lätt att skratta bort allt, men det har blivit ett jättestort problem för mig och jag undrar om jag har något enklare handikapp av något slag.

Sen tycker jag att det är hemskt att vara såhär öppenhjärtlig om det som jag tycker är jobbigt, men det hjälper en iaf att se sig själv från ett annat perspektiv. Och trots allt, vilken tur att jag ändå är som jag är, för annars skulle jag ju inte vara jag.

Kommentarer
Postat av: Emelie

Svar: Åh tack! Vad kul att du gillar min lilla lya! Och jag förstår att det känns skönt att du och din pojk har någorlunda samma stil när det gäller inredning, måste underlätta en heeel del! Själv så har jag pojkvännen några rum bort i samma studentvilla. Vilket ger mig en möjlighet att vara själv om jag vill det. För det kan vara något av det bästa jag vet. Att bara umgås med mig själv och inte tänka på någon annan. Och när man vips vill ha lite sällskap och närhet, så är det bara att gå några meter, så väntar en varm, öppen famn :) Praktiskt!



Haha, ja! Jag pluggade på en lördag, för precis som du skrev, så väntade en tenta på mig! Som gick väldigt bra :) Journalistik och medieanalys!



Vad kul att du gillade mina bilder på bilkyrkogården! Det värmer verkligen att höra att känslan kommer fram via dem :) Tack!



Det du skriver om här tycker inte jag är handikapp. ;) Det är bara olika sätt för dig att må bra, och det är ju himla bra att du är medveten om dem själv. Inte alltid man är det nämligen. Och jag håller med dig på flera av punkterna! Speciellt angående att det måste vara städat! Jag plockar runt i min lägenhet JÄMT! Nästan jobbigt ibland :P



Hoppas det är bra med dig! Uppskattar dina kommentarer på min blogg JÄTTE MYCKET. Det ska du veta! Och att vi dessutom har kontakt på facebook ^^ Hoppas du får en bra helg finaste Linda :D

Kram!

2010-10-01 @ 12:38:27
URL: http://makrills.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0