Human nature
Den mest underskattade skönheten som finns på denna jord är skönheten som finns i godhet, ett varmt hjärta, ett hjärtligt skratt och leende och ett lätt sinne. Snällhet är helt klart underskattat och det verkar som att falskhet alltid vinner den mest kortsiktiga uppmärksamheten, men sanningen är att snällheten och godheten alltid kommer att segra.
Att be om ursäkt och att därmed erkänna sina mänskliga brister är en dygd och något som alla människor borde lära sig att göra. Många skyller istället ifrån sig eller gömmer sig bakom konstiga förklaringsmodeller till sitt beteende, när det egentligen skulle vara så enkelt att ge ifrån sig det lilla ordet "förlåt". Jag har själv många mänskliga brister men jag har aldrig varit rädd för att säga förlåt eller erkänna att jag hade fel, så stor är jag inte att jag tror mig vara störst.
För lite mer än ett år sedan stod jag i en lägenhet på en fest. En kompis till värdarna klev in, hälsade på alla utom mig och gick med (uppåt)näsan vidare till andra sidan av lägenheten. Jag tror hon såg något hos mig som gjorde henne rädd eller så valde hon att av en anledning bara kallt ignorera mig, till ingen nytta alls. Det allra roligaste är att alla säger att den här människan är så snäll och rolig. För mig framstod hon bara som en omogen flamsfia som var full redan när hon kom, det jag såg av henne.
En annan tjej jobbar hårt med att förneka sitt upprepande notoriskt otrogna beteende efter att allt uppdagats för pojkvännen.
Människans natur är bara fascinerande.
Att be om ursäkt och att därmed erkänna sina mänskliga brister är en dygd och något som alla människor borde lära sig att göra. Många skyller istället ifrån sig eller gömmer sig bakom konstiga förklaringsmodeller till sitt beteende, när det egentligen skulle vara så enkelt att ge ifrån sig det lilla ordet "förlåt". Jag har själv många mänskliga brister men jag har aldrig varit rädd för att säga förlåt eller erkänna att jag hade fel, så stor är jag inte att jag tror mig vara störst.
För lite mer än ett år sedan stod jag i en lägenhet på en fest. En kompis till värdarna klev in, hälsade på alla utom mig och gick med (uppåt)näsan vidare till andra sidan av lägenheten. Jag tror hon såg något hos mig som gjorde henne rädd eller så valde hon att av en anledning bara kallt ignorera mig, till ingen nytta alls. Det allra roligaste är att alla säger att den här människan är så snäll och rolig. För mig framstod hon bara som en omogen flamsfia som var full redan när hon kom, det jag såg av henne.
En annan tjej jobbar hårt med att förneka sitt upprepande notoriskt otrogna beteende efter att allt uppdagats för pojkvännen.
Människans natur är bara fascinerande.
Kommentarer
Postat av: The perpetual engine of revelations
Att kunna be om ursäkt eller erkänna ens egna brister och verkligen mena detta från hjärtat är få förunnat. Märkligt nog är det dessa personer som i slutändan hittar ett sätt att se helheten och acceptera tillvarons motgångar istället för att drunkna i ångest och självdestruktiva tankar...
Trackback
