Sometimes, oh sometimes - how I wish I could cry
Jag löptränade, ibland varje dag. Jag åt helt klart för lite mat och jag drack för mycket vin ibland där jag satt i min absoluta ensamhet. Jag kunde aldrig se framåt och jag levde bara för dagen, för det var det enda sättet jag kunde överleva på, annars hade jag gått under.
Mina vänner var så långt bort. När man är inne i sig själv ser man inte att någon är nära, och det kändes som att även min bästa vän försvann ifrån mig mer och mer. När året kom till sitt slut var jag ensammare än jag varit på enormt många år, jag blev sjuk och gick ner till 49 kg. Jag började långsamt att tyna bort.
Gradvis blev det bättre. Förra sommaren var en mix av en plåga och en lycksalighet. Min bäste vän kom mig ännu närmare och vi fick den kontakten jag alltid velat ha. Jag hade funnit andra vänner från förr igen och jag kände mig levande efter att ha famlat runt i en gråzon som jag egentligen befunnit mig i sedan jag var 18 år. Men allt jag hade började efterhand att krackelera samman och jag såg ingen utväg alls ibland.
Ibland är jag enormt trött. Jag skulle kunna lägga mig på golvet och sova och ibland känns livet hårt och att ingen förstår en, men jag brukar peppa mig själv med positiva tankar om att någon dag så kommer allt det här att försvinna helt. Jag är lycklig nu i vissa avseenden, jag har de bästa kring mig och jag älskar dem alla. Men vissa saker från det förflutna kommer vara svårt att acceptera att det faktiskt hänt känns det som ibland.
"Sometimes, oh sometimes - how I wish I could cry" - Yello
så fint skrivet, fick en liten tår i ögat. för om ärligheten ska fram visste jag inte alls att det var SÅ ILLA, mycket pga min sk depression. men nu är VI lite starkare, united we stand eller nåt ...hehe :)
Jag är så glad för din skull! Och för att vi fortfarande är vänner trots all jävla skit, och vidriga personer.
Ha en fin helg, så syns o hörs vi snart igen!
Puss & Kram
Minns du januari 2009, dan när vi var på det där skumma kyrkkaféet på Söder? Då vägde jag lika mycket som jag gjorde när jag började sjuan eller nåt. Det var väl nåt år innan det som det så smått började eller nåt och sen eskalerade. Jag är glad att det blev bättre. Och jag är glad att det har blivit bättre för dig också. Vågar inte ens tänka på hur det kunde gått om denna människa satt sina klor djupare i dig. Bra att du kom ifrån det där och såg vad hennes riktiga agenda var.
Ha en fin helg du också! Hoppas att vi kan ses nån dag snart igen, det var jättetrevligt! KRAM!
Sv: Jasså så du har också haft en gammal Opel :) Inte dåligt ;) Men som du säger, de är enormt charmiga!
Jag tycker din nya design är super! Känns lite olikt din person, men jag gillar den! :)
Tack för alla dina fina kommentarer på min blogg! Blir alltid lika glad när jag ser att du skrivit :) Tack!
Ja, det är jobbigt att släpa in all packning från en hel sommar i Smålands skogar (mycket loppis och auktions fynd har tillkommit). Men faktiskt så myser jag lite när jag kan gå omkring och plocka hur jag vill. Att kunna sätta saker och ting på sin rätta plats. :)
Låter som att det blir trångt för dig och din älskling. Mysigt om inte annat! :) Hoppas det kommer gå bra!
Blir väldigt rörd av din text ovan. Visste inte att du haft det så tufft. Men vilken tur att din fästman och bäste vän fanns där för dig. Sånt värderar man så högt och vet knappt hur man ska betala tillbaka. Jag hoppas inte du faller tillbaka. För du är fantastiskt vacker Linda! Dina kvinnliga former är HELT otroliga! (tänker bland annat på din profilbild till höger. Så snygg!)
Puss och Kram från ett regnigt Jönköping :)
/ Emelie
