We can do anything - we're fearless when we're young...

Det första mötet har av någon anledning jag inte kan förklara etsat sig fast i mitt minne, detta trots att jag är en person som inte har något vidare minne när det gäller detaljer och vardagliga saker. Jag minns att det var den 2:a juni 2005 och jag skulle gå till den första föreläsningen på sommarkursen som hölls uppe på Albanova i Sthlm. Jag hade inte läst något annat än koreanska på universitetet så det var förstås extra spännande. Jag hade dessutom inte lyckats få några vänner efter nästan ett helt år i Stockholm, så innan jag gick så önskade Niklas mig att jag skulle hitta nån som jag kunde prata med.

Sen dyker det upp en bild i huvudet där jag står inne på Albanova och väntar på att läraren ska komma och släppa in oss. Som den duktiga person jag var på den tiden så var jag givetvis överdrivet mycket i tid till lektionen vilket ledde till att jag fick vänta utanför ett tag. Jag var nog en av de första som stod där, och sedan fylldes det på med en efter en. Jag sitter på ett litet "element" vid ett fönster när en närvaro sveper förbi mig på kort avstånd och jag tittar upp. Jag noterar att det är en kille med utländsk härkomst, svart hår, mörka något sneda ögon, rätt slank kroppsbyggnad och lite lätt ihopsjunken, lufsig stil när han går. Med ryggsäcken lite hafsigt om ena axeln så ställer han sig vid sidan av porten in till salen och tittar upp lite som under lugg. Jag inspekterar honom utan att egentligen veta varför, och när vi går in så hamnar jag precis bakom honom och börjar av någon märklig anledning att omedvetet följa efter honom.

Jag svänger av vid samma rad där han svänger av och går efter honom, när han sätter sig ner så sätter jag mig ner med en plats mellanrum. Han verkar knappt ta notis om mig, vilket på något sätt känns bra. Jag tänker att han känns intressant, men framför allt ordentlig och ambitiös. Han tar på sig ett par glasögon, mörka YSL-bågar, och i ett svagt ögonblick så hinner jag väl få en uppfattning om "jaha, en sån där...". Vad jag tänkte med det vet jag inte riktigt, men... märkesglasögon, ja, haha.

Vidare hinner jag få följande uppfattningar om denne kille: förmodligen runt 28-30 år, utländsk härkomst men utmärker sig inte speciellt markant, kanske en mor eller far med utländsk härkomst. Detta sedimenteras när han skickar över närvarolistan och jag ser hans helsvenska namn. Då måste det helt enkelt vara en utländsk mor han har. Antagligen läser han något på universitetet som är rätt pretantiöst, som statsvetenskap eller juridik, det intrycket ger han mig. Han ser visserligen schyst ut, men är ingen person jag själv skulle ta kontakt med.

Så lutar han sig plötsligt fram emot mig och: "Ursäkta mig, var det något vi skulle ha läst till idag eller är det bara introduktion?". Jag känner mig lite blyg och något förvånad, men finner mig snabbt och informerar honom om att nej, vi skulle inte ha läst något till idag och det är bara introduktion. Jag tror även att jag visar honom något slags föreläsningschema som jag varit duktig och dragit ut.

Sedan, av någon anledning som jag inte riktigt förstår eller kommer ihåg, så fortsätter jag och han att prata med varandra. Det visar sig att han bor bara 3 stationer söder om mig med pendeln så sällskap hem blir det flera ggr den sommaren, när jag inte huserar hos Niklas i Hby. Det blir både promenader och fika och en alldeles utmärkt vänskap tar sin början. Han blir min förste och bäste vän i den här ensamma stan, och vänskapen bara fortsätter och har sedan dess fortsatt.

Nu såhär snart 5 år senare, när livet girat i så många riktningar sedan vårt första möte, så kan jag fortfarande inte greppa att det är just den här mannen som jag den 15/5 kommer att förlova mig med uppe på Albanova där vi möttes för första ggn.